Ubåtsvapnet allmänt
Moderna Svenska ubåtar
Sedan Sjöormen II 1967, med för sin tid revolutionerande prestanda, kan svensk ubåtsteknik anses som världs-
ledande avseende konventionella ubåtar. Ett stort genombrott för luftoberoende maskineri kom på 1980-talet i och med Kockums anpassning av stirlingmotorn till ubåtsmaskineri. Stirlingmotorn konstruerades redan i början av 1800 talet av irländaren Robert Stirling som alternativ till ångmaskinen. Maskinen blev ingen succé och föll snart i glöm-ska. Men även om stirlingmotorn har relativt låg effekt så är den synnerligen väl lämpad för ubåtsdrift eftersom den är mycket tystgående och kan arbeta mot ett stort yttre tryck. Sedan Näcken II:s ombyggnad 1988 är Sverige de facto även att betrakta som världsledande när det gäller icke atomdrivna luftoberoende ubåtar, AlP-ubåtar (Air Independet Propulsion). Sverige är än idag det enda landet med ett flertal operativa AIP-ubåtar och kommer även snart att vara först med en helt AIP utrustad ubåtsflotta.
Dagens torpeder kan närmast liknas vid avancerat fjärrstvrda robotar. Efter avfyring styrs torpeden från ubåten med signaler som skickas över en tråd som läggs ut efter torpeden. I kombination med en målsökare som automatiskt styr in torpeden till träff, eller tar över kontrollen om tråden skulle gå av, garanteras i princip träff i rätt mål med varje torped. Dagens svenska ubåtar kan förutom anfall med torpeder även utföra ett flertal andra kvalificerade uppgifter såsom bl.a. spaning, ubåtsjakt, minering och specialuppdrag.
Spaning kan bedrivas under lång tid, både akustiskt, elektroniskt och optiskt. Detta utan att den man spanar emot vet om att den är observerad, en unik ubåtsförmåga. Ubåten ger således möjlighet till dold underrättelseinhämtning mot verksamhet som annars inte skulle bedrivas om den man spanar emot misstänkte att den faktiskt var under obser- vation.
Ubåtsjakt är ubåten väl lämpad för. Därför att precis som det främsta vapnet mot en stridsvagn oftast är en annan stridsvagn, är det bästa vapnet i jakten på en främmande ubåt oftast en egen ubåt (den är tyst och uthållig samt har rätt sensorer och vapen för uppgiften). Dessutom har motståndaren mycket svårt att ta reda på var ubåten befinner sig, till skillnad mot andra ubåtsjaktresurser.
Mineringar kan ubåten utföra dolt på platser som andra minbärare har svårt att nå. Dels med minor som fälls från gördel eller alternativt med torpedminor. Torpedminor kan skjutsas långa sträckor in i områden som ubåten själv inte vill uppsöka, t.ex. fientliga hamn och basområden.
Specialuppdrag med specialförband. Möjligheten att i uläge slussa ut och in attackdykare och annan personal för att utföra olika specialuppgifter är en strategisk tillgång som vi inte får bortse ifrån. Denna förmåga och resurs kan annars vara lätt att "glömma" då sådan verksamhet sällan omnämns.
Dagens moderna svenska ubåtar utgör en, idag internationellt efterfrågad, strategisk resurs. De kan med endast ett minimum av understödsresurser, och under lång tid, utföra kvalificerade uppgifter i samverkan med internationella operationer mycket långt ifrån Sverige.
Ett idag populärt begrepp är "stealth" (smygegenskaper). Vi får inte glömma bort att hur bra stealthegenskaper ett övervattensfartyg än ges så kommer det ändå aldrig i närheten av en ubåts smygförmåga. Ubåtens hela existens och dess berättigande sammanfattas utmärkt i ubåten Sjöormens latinska devis: "Esse non videri" - Att vara men inte synas.
Text & bilder från boken "Från Hajen till Södermanland
Svenska ubåtar under 100 år" av Fredrik Granholm
Sjöormen 1967 - en milstolpe för svensk ubåtsutveckling
Kapt Fredrik Granholm